Fantasin flödar

För ett litet tag sedan skrev vi i vår blogg om en lektion där eleverna utifrån 20 ord som de själva hade hittat på skulle skriva en berättelse. Nu när alla berättelser är inlämnade och jag har fått äran att läsa dem mer än en gång är det dags att publicera den berättelsen som vi ansåg vara mest fängslande, och här kommer den!

Titel: Den svarta Volvon
Genre: Drama
Författarinna: May Mahmood

Jag har alltid känt mig förföljd, sedan jag började första året på gymnasiet. Idag är det min första skoldag i andra ring och jag hoppas verkligen att jag inte träffar den svarta Volvobilen utanför min skola.

Jag tog snabbt på mig mina kläder, tog min munkjacka och sprang till skolan. Jag ville inte komma försent första skoldagen. Jag lyckades komma i tid och efter skolan kollade jag efter bilen. Min blick fastnade på den svarta Volvon. Jag småsprang till en stig som ledde till min enkla lägenhet. Man fick gå igenom en skog.

Jag vände mig om för att försäkra mig om att jag inte blev förföljd. Det kom en man som hade på sig en svart kostym ut ur bilen. Han sprang mot mig. Jag sprang allt vad jag kunde, men blev trött efter några minuter. Jag hade gått i cirklar genom skogen. Jag vilade mig en stund på en sten.

Jag hörde någon eller något röra sig längst fram, men jag orkade inte springa för jag var fortfarande trött. Jag gömde mig bakom ett träd och bad till min mamma eftersom hon fanns i himlen. Jag hoppades verkligen att hon kunde höra min bön. Hon hade varit med om en allvarlig olycka och blivit handikappad. Jag var den enda som kunde ta hand om henne, det var jättesvårt. Pappa hade lämnat oss när min mamma var gravid med mig, så jag bryr mig inte ett dugg om honom. Det var väldigt svårt att ta hand om henne, hon pratade alltid om att det var någon som ville mörda henne. Ett mordförsök! Hon dog för en månad och 6 dagar sedan.

Jag kände att något rörde sig bakom mig. När jag vände mig om fick jag ett slag på huvudet. När jag vaknade var jag i någon sorts källare. Jag såg en gestalt framför mig men efter några sekunder klarnade bilden. Det var en man i trettioårsåldern, lite skägg som växte och såg ut som att han kom från Mexico eller något sådant.

”Vem fan är du?” skrek jag så högt jag kunde.
”Hm… Jag heter Leonardo men är känd som Lasermannen!”.

Han hånlog mot mig. Jag gapade av skräck, jag bara stirrade tomt framför mig. LASERMANNEN! Jag hade hört talas om honom på affischer och i olika tidningar, men trodde aldrig på det. Jag hade hört att han hatade invandrare, men hallå?! Det ju inte så att han är svensk!!

”Vad vill du mig?!”

Jag visste redan svaret. Han ville döda mig för att jag inte var svensk. Han dödade invandrare i Sverige. Hela sommarlovet har jag varit rädd för att se bilen igen och nu visade det sig att det var Lasermannen!!!

”Tja, vi kan väl säga att jag dödar sådana personer som du.” sa han och log så där elakt.

”Men varför gör du det?” Jag försökte hålla kvar rösten. Han bara log så där igen. Jag hittade en träplanka och slog honom med den.

”Vah fan göru?” vrålade han.

Jag hade slagit honom på huvudet så att han svimmade. Jag hade lite blod på händerna, så jag tog lite papper från fickan och torkade mig. Vad skulle jag göra med honom nu? Det var en container några tio meter härifrån så jag släpade honom dit. Han var verkligen tung så jag kunde inte ta upp honom dit. Jag bestämde mig för att ringa polisen. Efter 5 minuter kom polisen, dom förhörde mig i typ 1 timme. Jag berättade alltihop för dom, dom tackade mig och sa att jag skulle få en belöning.
Nästa dag fick jag reda på att han hade varit efterlyst, så jag fick 100 000 kronor. Wow! Han hade tydligen dött.

En gång i veckan gick jag till hans grav och undrade varför han gjorde det han gjorde. Jag hade inte fått mitt svar förra gången. Idag bestämde jag mig för att det är den sista gången jag kommer att besöka honom, jag skulle ändå aldrig få reda på svaret. På vägen hem såg jag en metallburk. Jag sparkade den det längsta jag kunde. Den påminde mig om någon. Lasermannen. Fråga inte varför. Inte ens jag vet svaret. Så nu är det två frågor jag inte har svar på och aldrig kommer att få. Det här var verkligen ett äventyr jag inte kommer att glömma…

Bra jobbat, May! Det är dock viktigt att tillägga att det var ett svårt beslut att endast välja Mays berättelse. Detta eftersom många berättelser var riktigt bra. En del var spännande, andra sorgliga medan några var humoristiska. Så egentligen återstår det bara att säga: Väl kämpat, 7B!